Nattvarden och Ängeln på bänken.
Sommarkväll på Hönö 2008 och det är nattmöte.
Grym lovsång och bra stämning. Man kände Guds närvaro i tältet.
Just denna kväll skulle det vara nattvard. Jag har under en lång tid haft svårt för just nattvarden. 
Inte för att den är farlig eller konstig utan egentligen bara inte velat ta den. 
Jag tar den ändå fast det inte har känts bra. Jag har alltid känt mig tvingad. 
Nu satt jag där i tältet och det var dags för nattvard...
Jag vill inte nu heller men jag ställer mig, går fram och tar emot den. 
Tackar för den och går en omväg mot min plats. Det slutar med att jag går ur tältet. 
Utanför är det ett vimmel av människor. Jag ser en tom bänk som står utanför boktältet 
och sätter mig där. Inne i tältet öser lovsångsbandet på och alla sjunger och har det bra. 
Jag känner mig vilsen och övergiven av alla, av Gud, av nattvarden. Jag blundade och såg då en 
bild i mitt inre. En bild av att Jesus satt brevid mig där på bänken.

Jag öppnar ögonen och ser en äldre man vara på väg mot mitt håll.
Tänkte resa mig och gå men satt kvar.
Han frågade om platsen var ledig, jag sa att det var den.
Han sa halleluja och satte sig. Vi satt där tysta ett tag.
Jag satt där och tänkte på min frågan om nattvarden.
Jag blundade och frågde mannen bredvid mig om jag fick ställa en fråga. 
Han nickade tyst...
Jag berättade om nattvarden som jag just tagit och hur jag kände om den.
Han nickade igen och sedan berättade han om Guds kärlek och omtanke, 
som Han har för oss människor. Att nattvarden är en sak mellan mig och Gud, igen annan. 
Den handlar Om Din kärlek till Gud och Guds omtanke till dig.
Gud Älskar dig.

Han förklarade att han suttit hemma och inte riktigt velat gå och lägga sig.
Det kände som han nog skulle gå ut en kvällspromenad. Och det gjorde han.
Han gick mot tältet och såg en ensam kille sitta på en bänk, 
det var där han skulle sätta sig. Han visste inte varför... (men nu vet han)

Vi samtalade en stund om Guds storhet, omtanke och kärlek och 
sedan bad för mig. 
Jag kände hur mina tvivel om nattvarden rann ur mig...
Jag kände Guds kärlek strömma igenom istället. 
 
Vi sa godnatt och han försvann i  folk vimmlet... 
Jag är otroligt tacksam att Gud sände sin ängel den kvällen.


Bön:
Tack Gud för att Du sände din ängel till mig den kvällen.
Tack för din kärlek och din omtanke för oss människor.
Tack för att Du ser mig, hör mig, känner mig och tar hand om mig när jag faller.
Tack för kvällen vi haft med RK.
Tack för alla här inne.






D.Lindholm 2009